Sedan gick det ytterligare en tid medan de etablerade sig ordentligt. Bröderna Earp hade sitt kapital i ryggen och behövde inte förhasta sig.
Wyatt fick som den förste tag på ett bra hus åt sig och Mattie, och därifrån opererade han målmedvetet. Efter några veckor skötte han ett spelbord på Cosmopolitan.
Och han gled rätt smidigt in i sin roll som deputy sheriff. Uppdraget för Wells-Fargo hade inneburit att han fått blanda sig med folk och försöka luska ut om det planerades kupper mot diligenstransporter. Han hade knutit värdefulla kontakter. Det handlades vildsint med fyndigheter, fastigheter och tomter i Tombstone, och kontanterna flödade. Både de som kom resande och de som for från staden hade gott om pengar, och välplanerade överfall kunde inbringa förmögenheter.
Wyatt Earp hade inneburit en risk för de kriminella eftersom han varit en smidig agent och en effektiv shotgun messenger. Och det var vaktjobbet han trivdes bäst med, att byta arbete innebar för honom inte större skillnad mot förr än att han bar polisbricka nu.
När Big Nose Kate kom till Tombstone var det Doc Holliday som ordnade allt åt henne.
Först skaffade han Kate bostad i ett eget litet hus som var inklämt mellan en begravningsbyrå och en vinbutik, nära hörnet av Allen Street och Sixth Street, i samma kvarter som Oriental saloon där Doc helst höll till.
Nu hade Doc Holliday möjligen tänkt sig att Kate skulle bo stadigvarande i sitt hus, liksom han själv ämnade göra till och från, att hon i lugn och ro skulle låta försörja sig av den skicklige spelaren. Men Kate var yrkeskvinna också och såg möjligheterna. I brist på lämplig lokal skaffade hon ett stort tält, hyrde in ett antal mer eller mindre vackra flickor, köpte några tunnor billig whiskey och öppnade Tombstones första riktiga bordell.
Det var inte lätt för utomstående att veta vad Doc Holliday tyckte om sin kvinnas verksamhet. Men en som fick problem när Big Nose Kate anlänt var Josephine Marcus. Nu var det Kate som fanns intill Doc Hollidays skuldra vid spelbordet.
Josie hade i och för sig Johnny Behan, som mer och mer blandade sig i politiken och tydligt aspirerade på en sherifftjänst när countyt skulle delas. Så Josie bodde fortfararande ihop med Behan. Wyatt Earp hade aldrig förstått vad hon såg hos den sprätten, förutom det snutfagra ansiktet.
Då först fick han skvallervägen veta att Josephine varit sjuk en tid, att hon genomgått någon sorts operation hos doktor George Goodfellow.
Mattie trodde för sin del att hon visste vad det rörde sig om: en abort. Och Mattie visste dessutom att Josie kallade Doc för “John”, och det gjorde inte ens Big Nose Kate, så vem kunde vara far till det aborterade barnet?
Wyatt Earp frågade aldrig om det, vare sig då eller senare. Han hade egentligen aldrig undrat på allvar.
Vad han mest grubblade över var att Josie kallade Doc för “John”. Så intim kunde ingen vara med Doc Holliday, tyckte han. Det var som att krypa under skinnet eller pannbenet på honom.
Wyatt Earp beslöt således redan tidigt att lämna Mattie för Josephine Marcus. När han väl kom därhän att han kunde närma sig Josie skulle hon komma honom till mötes. Han tvekade aldrig om det.
Och han var så uppriktig mot Mattie som han kunde. Han sa till henne:
- Vi ska inte lämna Tombstone tillsammans du och jag. Och vi ska resa åt olika håll när det blir så dags.
Han visste inte om Mattie uppfattade innebörden av detta. Han brydde sig nog inte så mycket om det.
- Det kommer inte att dröja länge, tillade han. Jag känner på mig att du inte blir så långvarig här i Tombstone.
Wyatt Earp tänkte på att han var tvungen att nå ett avgörande med Johnny Behan. Det gällde Johnnys ställning i stan och hans relation till cowboygänget som han umgicks väl mycket med, och det gällde rivaliteten om Josephine Marcus.
Wyatt Earp kände att han var tvungen att prata med Virgil om detta. Han var tvungen att meddela Virgil att han tänkte göra Tombstone kvitt en sheriffkandidat och lägga beslag på dennes kvinna.
Synd på affärerna. Synd om han själv skulle bli tvungen att lämna en stad med så goda framtidsutsikter.
